Mitt och ditt och mitt

På ett humoristiskt sätt tar vi reda på skillnaden mellan att ge bort någonting i glädje och att ge bort något utan att ha valt det själv.
Anders Duus blandar en förhöjd kontorsvardag med tonfall och avlyssnade repliker från sin femåriga dotter och hennes vänner och deras sätt att umgås och bråka. Resultatet blir friskt absurt.

Haralsson vill inte gå till jobbet alls. Alla kläder är fula, och särskilt slipsen är totalt hopplös. Varför ska hon jobba på ett jobb där en måste ha slips? Men så! Haralssons tjej, Blexten, har en present. Fyra supersnygga slipsar. Färgglada med coola tryck. Plötsligt kan hon inte vänta på att komma iväg. Vilken slips ska hon ta? Hon väljer en, men beslutar ta med de andra tre också. Den blyge Bergkvint som städar i entrén fylls av beundran. Kollegan Fläder som alltid ska vara bäst vill tävla. Fjäskige Mammed tycker slipsarna är så fina och börjar tjata. Den bullrige Chifen som vill bestämma tycker inte att någon ska ha finare slips än henne. När dagen är slut vandrar Haralsson hemåt, slipslös, med en konstig känsla i magen…

Med lekfullhet, lätthet och massor av humor undersöks skillnaden mellan att ge bort någonting i glädje och att ge bort något utan att egentligen ha valt det själv. Varför säger de vuxna att en inte ska säga min och mitt utan allas? Att en ska dela med sig och vara generös? När de samtidigt blir upprörda över att en gett bort sina nya spelkulor, lämnat den radiostyrda bilen ute så att andra kan låna och tagit hem legofigurerna som låg i förskolekompisens korg på hyllan. Att temat är något som berör alla understryks, inte minst, av att pjäsens roller lika gärna skulle kunna vara barn som vuxna.
Skriv ut Dela via mejl Dela via Twitter Dela via Facebook